publicerad: 2021  
sömn sömnen
sömn·en
substantiv
● till­stånd av djupaste vila när man inte är med­veten om sin om­givning och ofta drömmer
SE sova 1 JFR 1lur 3
sömnbehov; sömnbrist; sömnmedel; sömnvanor; djupsömn; drömsömn; REM-sömn
orolig sömn; dröm­lös sömn; djup sömn; falla i sömn; prata i sömnen; hon vaggade barnet till sömns; hon behövde åtta timmars sömn; på gränsen mellan sömn och vaka
○ äv. om förmåga att sova lugnt
ha god sömn; lida av dålig sömn
○ äv. i ut­tryck för nästan mekanisk behärskning av något
multiplikations­tabellen måste man kunna i sömnen
gnugga sömnen ur ögonen gnugga ögonen för att vakna ordentligtinnan han kunde dricka sitt morgonkaffe var han tvungen att gnugga sömnen ur ögonen
gå i sömnen gå om­kring i sovande till­ståndhon sover oroligt och går ofta i sömnen
belagt sedan 1320–50 (En nyttigh Bok om Konnunga Styrilse och Höfdinga); fornsvenska symn; sömn; gemensamt germanskt ord, besläktat med lat. som´nus med samma betydelse; jfr ur­sprung till 1somnambul!! och sova