SAOL     SO     SAOB  
SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
draban´t substantiv ~en ~er drab·ant·en1med­lem av liv­vakt urspr. till furstlig person, nu­mera mest med ceremoniella upp­gifter mil.yrk.konungens drabantersedan 1504brev från biskop Hemming Gadd i Linköping till Svante Nilsson (Styffe)fornsv. dravant; av lågty. dravant, ty. Trabant med samma betydelse; av om­diskuterat urspr.; jfr ita. trabante med samma betydelse 2himla­kropp som rör sig runt en planet astron.SYN.synonymmåne JFRcohyponymsatellit 1 Jupiters drabanter○äv. om an­dra sekundära före­teelservanligen i sammansättn. drabantstadkromosomernas drabanterngns/ngts drabant, drabant till ngn/ngtsedan 1682