SAOL     SO     SAOB  
SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
drabb`a verb ~de ~t drabb·ar●ofta pass. plötsligt ut­sätta för den skadliga verkan av o­lycka, sjukdom, straff e.d.; ofta om ödet e.d. NollJFRcohyponymhända lytesdrabbadhon drabbades av cancer vid 35 års ålderklubben drabbades av en svår förlustan­märkningen drabbar främst ledningen○äv. försvagat och skämts.när Beatles drabbade Stock­holmdrabba ngn/ngtsedan 1511kungörelse utfärdad av Ture Jönsson m.fl. om kung Kristians härjningar i Västergötland (Styffe)fornsv. drabba ’drabba; samman­drabba’; av äldre da. drabe med samma betydelse; av lågty. drapen ’träffa; strida; åstad­komma’; jfr dråplig, dräpa Subst.:vbid1-137339drabbande