SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
dressy´r substantiv ~en ~er dress·yr·enmetodisk in­träning av viss färdighet hos djur hos djur psykol.tid.zool.fältdressyrhunddressyrdressyr av polis­hundaräv. om mot­svarande tävlings­grendressyrnummerdressyrprovde svenska ryttarna hade fram­gång i dressyr och hoppningngn gång äv. om själ­löst in­övande av visst beteende hos människadressyr (av ngn/ngt)sedan 1822av ty. Dressur med samma betydelse; jfr dressera