publicerad: 2021  
drott drotten drottar
drott·en
substantiv
[dråt´]
● forn­nordisk stor­man med eget hov
JFR hövding
belagt sedan 1000-talet (runsten, t.ex. Larv, Västergötland); runform trutin, fornsvenska drotin (efter­hand upp­fattat som bestämd form), isl. dróttinn med samma betydelse, till drótt '(konungens) krigarfölje'; till gotiska driugan 'göra krigs­tjänst'; besläktat med dryg