SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
dubb`elnatur substantiv ~en ~er dubbel|­nat·ur·enperson med motsägelse­fulla karaktärs­egenskaper psykol.yrk.han är något av en dubbelnatur, oftast vänlig men i­bland o­resonligt hatiskäv. om vitt skilda karaktärs­egenskaperhan har en dubbelnatursedan 1841