SAOL SO SAOB Alla tre SO Svensk ordbok publicerad: 2021 duga dög dugt, presens duger verb du`ga ● vara tillräckligt bra någon duger (till något/att+verb) (för/åt någon) någon duger (till något) (för någon) någon duger (till något) (åt någon) någon duger (till att+verb) (för någon) någon duger (till att+verb) (åt någon) någon duger (som någon/något) någon duger (som någon) någon duger (som något) någon duger (att+verb) han duger inte till någonting; duger inte maten åt dig?; det duger inte att sova bort hela förmiddagen försöka duger se försöka något som heter duga se heta belagt sedan 1320–50 (En nyttigh Bok om Konnunga Styrilse och Höfdinga); fornsvenska dugha 'vara duktig; gagna; hjälpa; passa'; gemensamt germanskt ord; jfr ursprung till duktig, dygd, odåga dugadugande SO Alfabetisk lista duenna subst. duett subst. duettsång (duett) duffel subst. duffelknäppning (duffel) duga verb dugande adj. dugg subst. 1dugga verb 2dugga subst. duggregn subst. Till alla ordböcker
