duka´tsubstantiv ~en ~erduk·at·en●ett äldre guldmynt med hög guldhalthistor.numism.JFRcohyponymsekingulddukathan betalade med klingande dukatersedan 1430–50Konung Alexanderfornsv. dukat; av ita. ducato, medeltidslat. duca´tus ’hertigdöme; mynt präglat av en hertig’; jfr doge, duchesse