SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
dun substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en dun·etlätt fjäder som har mycket kort, mjukt skaft och som har huvud­sakligen värmande funktion matrl.zool.JFRcohyponym3fan dunlättfågeldunplocka dun ur ejderbonäv. om större mängd av så­dana fjädrardunbädddunjackaen sov­säck med fyllning av dunsedan 1400–25Heliga Birgittas uppenbarelserfornsv. dun; jfr isl. dúnn med samma betydelse; grundbet. ’ngt som yr om­kring’; jfr dunst