publicerad: 2021  
durka durkade durkat
verb
dur`ka
● försöka kasta av ryttare var­vid huvudet böjs ned­åt och ryggen i båge upp­åt, med åt­följande språng el. kast; om häst
djur durkar
hästen durkade
○ äv. något ålderdomligt skena
belagt sedan 1839; till tyska durch 'igenom'; jfr tyska durchgehen '(att) skena'
durkadurkande