SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
dy substantiv ~n slam som huvud­sakligen består av mycket fint sönder­delade växt- och djurdelar i vatten­drag o.d. geogr.JFRcohyponymgyttja dybottendyjorddypöltorvdyvada i dyäv. bildligt om eländig (samhälls)situationhan ville hjälpa miss­brukarna att ta sig upp ur dynsedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. dy ’kärr; sank äng; dy’; nordiskt ord av dunkelt urspr.