tryckår: 2009
1ed
substantiv ~en ~er
ed·en1helig eller högtidlig försäkran
särsk. om att tala sanning el. hålla visst löfte; ofta med åberopande av högre makt; anv. i juridiska sammanhang
jur.komm.JFRcohyponymsanningsförsäkran
edspliktedsvägrantrohetsedvittneseden dyr eden helig edavlägga edenhan förestavade den olympiska eden○spec. i samband med förhör e.d. som hålls med ngn som avlagt ed på att tala sanningkom ihåg att ni är under ed!○ibl. försvagat el. skämts. i uttryck för stark övertygelsehon kunde gå ed på att det var ett flygande tefat hon hade sett(gå) ed (på ngt)sedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. eþer; gemens. germ. ord av omdiskuterat urspr., ev. samma ord som 2ed i bet. ’gång’
2svordom
komm.köttedmustiga edersedan mitten av 1400-taletTros- och Syndabekännelse (Svenska Kyrkobruk)
2ed
substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en
ed·et●(gångställe över) landtunga mellan två farbara vatten
ngt åld.geogr.vikingarna drog sina båtar över det smala edet mellan sjöarna○äv. (ofta i ortnamn)näs
Lilla Edetsedan 1313 (i ortnamn)öppet brev utfärdat av Sigmund Keldorsson om försäljning av jord till ärkebiskop Nils (Svenskt Diplomatarium)fornsv. eþ; nord. ord, besl. med lat. i´re ’gå’

2ed
