SAOL     SO     SAOB  
SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
1ed substantiv ~en ~er ed·en1helig eller hög­tidlig försäkran särsk. om att tala sanning el. hålla visst löfte; ofta med å­beropande av högre makt; anv. i juridiska samman­hang jur.komm.JFRcohyponymsanningsförsäkran edspliktedsvägrantrohetsedvittneseden dyr eden helig edav­lägga edenhan före­stavade den olympiska eden○spec. i sam­band med förhör e.d. som hålls med ngn som av­lagt ed på att tala sanningkom i­håg att ni är under ed!○ibl. försvagat el. skämts. i ut­tryck för stark över­tygelsehon kunde gå ed på att det var ett flygande te­fat hon hade sett(gå) ed (på ngt)sedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. eþer; gemens. germ. ord av om­diskuterat urspr., ev. samma ord som 2ed i bet. ’gång’ 2svordom komm.köttedmustiga edersedan mitten av 1400-taletTros- och Syndabekännelse (Svenska Kyrkobruk)
2ed substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en ed·et●(gångställe över) land­tunga mellan två farbara vatten ngt åld.geogr.vikingarna drog sina båtar över det smala edet mellan sjöarna○äv. (ofta i ort­namn)näs Lilla Edetsedan 1313 (i ort­namn)öppet brev utfärdat av Sigmund Keldorsson om försäljning av jord till ärkebiskop Nils (Svenskt Diplomatarium)fornsv. eþ; nord. ord, besl. med lat. i´re ’gå’