tryckår: 2009
egen´tligen
adverb
egent·lig·en●i själva verket
NollJFRcohyponymfaktiskt
ingen begrep vad hon egentligen menadeMölndal är egentligen en förstad till Göteborg○äv. försvagat till rent utfyllnadsordvad har du för dig egentligen?○äv. för att uttrycka urspr. avsikt e.d.egentligen skulle de ha rest till Rom, men pengarna räckte intesedan 1612Uttalet [ejenk´lien] är vanligt men inte så lämpligt i mer formella sammanhang. Men varifrån kommer uttalet med k i stället för t? Troligen är det fråga om en assimilation, dvs. en anpassning till ett annat ljud i ordet. J-et i början av ordet uttalas med tungan i nästan samma läge som k-et, och det blir då lättare att uttala k än t. Observera att n-ljudet då också ändras till ng-ljud, som likaså uttalas med tungan nästan i j- och k-läge. Det finns ett par liknande uttal, [ordenk´li] och [änk´lien] (ordentlig, äntligen), som inte kan förklaras på det här sättet. Möjligen har de uttalen uppstått genom påverkan från k-uttalet av egentligen. En alternativ förklaring är att konsonantförbindelsen -ntl- är svår att uttala. Men då måste det också förklaras varför man aldrig hör uttal som [munk´li], [väsenk´li] och [fienk´li] (muntlig, väsentlig, fientlig). Möjligen kan man hävda att dessa ord, till skillnad från egentligen, ordentlig och äntligen, inte används ofta i informella sammanhang.
adverb
egent·lig·en●i själva verket
NollJFRcohyponymfaktiskt
ingen begrep vad hon egentligen menadeMölndal är egentligen en förstad till Göteborg○äv. försvagat till rent utfyllnadsordvad har du för dig egentligen?○äv. för att uttrycka urspr. avsikt e.d.egentligen skulle de ha rest till Rom, men pengarna räckte intesedan 1612Uttalet [ejenk´lien] är vanligt men inte så lämpligt i mer formella sammanhang. Men varifrån kommer uttalet med k i stället för t? Troligen är det fråga om en assimilation, dvs. en anpassning till ett annat ljud i ordet. J-et i början av ordet uttalas med tungan i nästan samma läge som k-et, och det blir då lättare att uttala k än t. Observera att n-ljudet då också ändras till ng-ljud, som likaså uttalas med tungan nästan i j- och k-läge. Det finns ett par liknande uttal, [ordenk´li] och [änk´lien] (ordentlig, äntligen), som inte kan förklaras på det här sättet. Möjligen har de uttalen uppstått genom påverkan från k-uttalet av egentligen. En alternativ förklaring är att konsonantförbindelsen -ntl- är svår att uttala. Men då måste det också förklaras varför man aldrig hör uttal som [munk´li], [väsenk´li] och [fienk´li] (muntlig, väsentlig, fientlig). Möjligen kan man hävda att dessa ord, till skillnad från egentligen, ordentlig och äntligen, inte används ofta i informella sammanhang.
