publicerad: 2021  
ek eken ekar
ek·en
substantiv
● typ av kraftigt löv­träd med par­flikiga blad och släta ollon samt hårt och håll­fast virke
ekbacke; ekdunge; bergek; skogsek
en knotig, lummig gammal ek
○ äv. eke
ekbord; ekparkett; ekskåp
en bok­hylla i kalkad ek
○ äv. om liknande träd
eksläktet; järnek; korkek; stenek
belagt sedan slutet av 1200-talet (Westgöta-Lagen); fornsvenska ek; gemensamt germanskt ord; trol. besläktat med lat. æ´sculus 'ett slags ek' och grek. aigil´ops 'ett slags ek'