publicerad: 2021  
eker ekern ekrar
ekr·ar
substantiv
e´ker
● en­dera av flera (metall)pinnar som förenar nav och fälg i hjul och ger hjulet stadga
ekerskydd; cykeleker
byta en eker; flera av ekrarna bröts av vid olyckan
belagt sedan 1541; tidigast i pluralformen ekrar, trol. till fornsvenska eker, eg. plur. av ek, i bet. 'ekpinnar'