SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
e`kollon substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en ek|­oll·on·eten närings­rik, nötliknande frukt av ek halvt inne­sluten i en skålliknande bildning kokk.ek­orrens vinter­förråd av ekollonsvinen bökade i skogen efter ekollonsedan 1578