SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
ekva`tor substantiv ~n ekv·at·ornvanligen best. f. tänkt cirkel runt jord­klotet lika långt från båda polerna geogr.jordekvatornpassera ekvatornom­rådena längs ekvatorn hör till jordens varmasteäv. ut­vidgat om annan (stor)cirkel på el. utan­för jord­klotet, bl.a. i astronomiska samman­hanghimmelsekvatornsolekvatornden magnetiska ekvatornden galaktiska ekvatornsedan 1719till lat. æqua´ri ’göra lik; dela i lika delar’; jfr ekvation