publicerad: 2021  
elände eländet eländen
e·länd·et
substantiv
[e`-] el. [-än´-]
● svårt till­stånd för vars offer man ofta kan känna med­lidande
JFR misär 1, nöd 1, olycka 1
krigets elände; sjukdom och elände; hon levde i stort elände
○ äv. försvagat om besvärligt el. irriterande förhållande el. besvärlig el. irriterande händelse
börselände; snöelände
det var ett elände att nät­verket låg nere hela helgen; mitt i eländet finns det än­då en ljus­punkt; jag orkar inte prata om eländet, sa hon trött
○ äv. konkret om irriterande före­mål el. person något var­dagligt
bilelände
kasta eländet i pappers­korgen; ge dig iväg, ditt elände!
○ äv. i ett starkt känslo­mässigt ut­tryck
eländes elände!
till råga på eländet se råga
belagt sedan ca 1430 (Själens tröst); fornsvenska älände; av lågtyska ellende med samma betydelse, eg. 'lands­flykt'; till äl- 'annan'; jfr ur­sprung till eljest, 1land!!