SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
emancipe´ra verb ~de ~t e·man·cip·er·arvanligen perf. part. fri­göra från rättsligt eller socialt förtryck särsk. med avs. på kvinna samh.i 1890-talets London var många kvinnor redan emanciperadeibl. äv. ut­vidgatfri­göra emancipera känslan och fantasinemancipera ngn/ngt (från ngn/ngt)sedan 1821av lat. emancipa´re ’fri­ge; förklara fri’ Subst.:vbid1-142647emanciperande, vbid2-142647emancipering; emancipation