SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
eminen´s substantiv ~en ~er e·min·ens·en(titel för) kardinal relig.yrk.ers eminenshans eminens kardinalengrå eminensskenbart betydelse­lös men i själva verket inflytelse­rik personofta om rådgivare till makthavare e.d.på äldre dagar var han utrikes­departementets grå eminens sedan 1680av lat. eminen´tia ’fram­stående person; talang’; till eminent