SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
eminen´t adjektiv, neutr. ~ e·min·entmycket fram­stående eller skicklig in­om visst om­råde (som vanligen fram­går av samman­hanget) admin.psykol.JFRcohyponymprominent 1 en eminent tecknareäv. om handling e.d.hans eminenta fot­arbetehennes eminenta piano­speläv.egentlig och betydelse­full i eminent meningsjukdomen är i eminent grad smittsamsedan 1761av lat. e´minens ’fram­stående; ut­märkt’, till emine´re ’höja sig’