SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
enbär [e´n-el.e`n-] substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en en|­bär·eten ärt­stor bär­kotte på en­busken som först an­dra året mognar och blir svart­brun el. dagg­blå bot.kokk.enbärsdrickaenbär an­vänds bl.a. till att smak­sätta öl, gin och geneversedan ca mitten av 1400-taletLäke- och örte-böckerfornsv. enebär