SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
e`nighet substantiv ~en en·ig·het·endet att vara enig i å­sikt, beslut e.d. allmän värderingbeslutet fattades i full enighettrots långa diskussioner gick det inte att nå enighetstats­ministern vill ha en bred enighet om försvars­politiken(i) enighet, enighet (kring/om ngn/ngt/att+V/SATS)sedan 1538