SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
enkli´tisk adjektiv ~t en·klit·isknära eller direkt an­sluten till annat (huvud)ord samt svag­tonig; om ord el. ord­form admin.språkvet.JFRcohyponymproklitisk enklitiska pronomen som ”na” i ”jag såg’na”sedan 1835ur grek. enklitikos´ ’som lutar sig emot ngt’, till kli´nein ’luta; böja’; jfr proklitisk