tryckår: 2009
1ens
adverb
●vanligen i negerade och frågande uttryck
så mycket som
ngt handlande e.d. som antyds vara det minsta man kunde väntat sig
Nollhon tittade inte ens på sin presentde vågade inte ens frågadet vore opassande att ens nämna sakenhar hon ens försökt lösa problemet?○äv. i förbindelse med sak- el. personbetecknande ordinte ens hans barndomsvänner hörde av sigsedan 1526genitivform av 1en; gemens. germ. ord med bet. ’en gång’, jfr ty. einst, eng. once
2ens
adjektiv,
ingen böjning
●endast predikativt
som ligger i linje med betraktaren
om två el. flera sjömärken m.m.
sjö.ensfyrenslinjegira babord när fyrarna är enssedan 1882jfr fornsv. ens ’enahanda; lika; på samma sätt’; urspr. samma ord som 1ens; jfr ense
3ens
substantiv,
ingen böjning
tid.med ens1genast, omedelbart
det började lukta rök och med ens blev hon klarvaken
2plötsligt
med ens bröts tystnaden av ett barnskrik
sedan 1757identiskt med 1ens

2ens

3ens
