SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
ense [en`-äv.e`n-] adjektiv, ingen böjning en·sesom har samma å­sikt admin.komm.JFRcohyponymenigcohyponymöverens hon är ense med sin bror om försäljningen av husetde är ense om det mestaense med ngn (om ngt/att+V/SATS), ngra är ense (om ngt/att+V/SATS)sedan 1396överenskommelse mellan rikets råd och drottning Margareta (Sveriges traktater)fornsv. ens ’ena­handa; lika; ense’; ense trol. urspr. plur.; jfr 2ens