publicerad: 2021  
enstöring en­störingen en­störingar
en|­stör·ing·en
substantiv
e`nstöring
person som helst lever utan kontakt med andra människor
JFR eremit
hon har blivit en riktig en­störing på gamla dar
belagt sedan 1681; om­bildning av fornsvenska enstöþinger 'någon som står ensam', nära besläktat med stod, 2stå!!