tryckår: 2009
entente
[aŋtaŋ´tel.aŋtaŋ´t]
substantiv ~n [-ten] ~r [-ter]
el.
entententent
[aŋtaŋ´t el. aŋtaŋ´t]~en ~er
en·tent·en●(avtal om) vänskapsförbindelse mellan stater
utan eg. allians; spec. om förbindelsen mellan Frankrike, England och Ryssland före och under första världskriget
pol.trippelententenen entente (med ngn/ngt), en entente (mellan ngra)sedan 1904av fra. entente med samma betydelse, till entendre ’höra; förstå’; av lat. inten´dere ’sträcka; åsyfta; rikta’



