SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
entente [aŋtaŋ´tel.aŋtaŋ´t] substantiv ~n [-ten] ~r [-ter] el. entententent [aŋtaŋ´t el. aŋtaŋ´t]~en ~er en·tent·en(av­tal om) vänskaps­förbindelse mellan stater utan eg. allians; spec. om förbindelsen mellan Frank­rike, Eng­land och Ryss­land före och under första världs­kriget pol.trippelententenen entente (med ngn/ngt), en entente (mellan ngra)sedan 1904av fra. entente med samma betydelse, till entendre ’höra; förstå’; av lat. inten´dere ’sträcka; å­syfta; rikta’