SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
1eoce´n substantiv, ingen böjning, n-genus eo·cenden näst äldsta geologiska perioden under tertiär­tiden ca 57–35 miljoner år före nu­tid geol.tid.sedan 1857modern bildn. till grek. e´os ’gryning; morgon­rodnad’ och kainos´ ’ny’; jfr 1pliocen
2eoce´n adjektiv ~t eo·censom har att göra med eocenperioden admin.af.geol.eocena bildningarsedan 1840se 1eocen