SAOL     SO     SAOB  

SO

Svensk ordbok

tryckår: 2009  

epigram´ substantiv ~met, plur. ~, best. plur. ~men epi·gramm·et●kort, till­spetsad dikt ofta satirisk; urspr. i antiken litt.vet.ett epigram (om ngn/ngt/SATS)sedan 1620av grek. epig´ramma ’in­skrift’, till epi´ ’i; på’ och gramm´a ’skriv­tecken; skrift’; jfr grammatik Idyll och epigram.Titel på en samling dikter, företrädesvis kortdikter, av Johan Ludvig Runeberg (1830)

SO

Alfabetisk lista

  epifys subst
  epifyt subst
  epigon subst
  epigoneri subst
  epigrafik subst
  epigram subst
  epigrammatisk adj
  epik subst
  epiker subst
  epikuré subst
  epikureisk adj

  Till   alla ordböcker