publicerad: 2021  
erövra erövrade erövrat
verb
[e`r-] el. [ä`r-]
● ta (om­råde) i besittning efter att ha vunnit kamp
JFR bemäktiga sig
erövrare
någon erövrar någon/något
någon erövrar någon
någon erövrar något
Karl Gustav erövrade stora delar av det då­varande Dan­mark
○ äv. bildligt
JFR vinna 2
erövra en A-lags­plats; erövra någons hjärta
belagt sedan 1563; av lågtyska erövern med samma betydelse, eg. 'bli den övre; få över­hand'
erövraerövrande, erövring