publicerad: 2021  
erfara erfor erfarit, presens erfar
verb
[e`r-] el. `r-]
1 genom egen upp­levelse bli med­veten om något samman­hang eller dylikt
någon erfar något/sats
någon erfar något
någon erfar sats
hon fick erfara vad det ville säga att vara ogift mor på 30-talet; han fick erfara att makt­språk inte all­tid hjälper
äv. all­männare känna
ett svagt vinddrag kunde erfaras; han erfor en känsla av ömhet
belagt sedan 1647; av tyska erfahren med samma betydelse, urspr. 'genomvandra; ut­forska'
2 få kunskap om
någon erfar något/sats
någon erfar något
någon erfar sats
enligt vad tidningen erfarit kommer försvars­ministern att av­gå
belagt sedan 1658
erfaraerfarande