SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
erinra [e`r-el.ä`r-] verb ~de ~t er·inr·ar1med prep.om göra (ngn) på nytt upp­märksam på ngt; om person komm.JFRcohyponympåminna 1cohyponymminna jag vill erinra om NN:s stora ideella in­satsererinra (ngn) om ngn/ngt/SATSsedan 1789av lågty. erinneren, ty. erinnern, till inner ’inre’ 2med prep.om likna om person el. före­teelse komm.JFRcohyponympåminna 2 en doft som erinrade om doften i barndomens hö­ladorhan har en röst som erinrar om Jussi Björlingserinra om ngn/ngt/SATSsedan 18333göra (formell) in­vändning formelltkomm.JFRcohyponymanmärka 1cohyponyminvända grannarna hade inget att erinra mot ut­byggnadenerinra (mot ngt/SATS)sedan 1675Subst.:vbid1-144134erinrande, erinring; erinran