SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
e´ter substantiv ~n etrar etr·ar1typ av organisk förening som bildas genom av­lägsnande av vatten från alkoholer och ketoner ämne.sedan 1850ur grek. aithe´r ’det tunnaste; luften (ovan molnen)’, till ai´thein ’brinna’ 2en färg­lös, flyktig vätska med karakteristisk lukt förr ofta anv. som narkos­medel med.eterbedövningeterlukteterrusdietyleterandas in etersedan 17593vanligen best. f. atmosfär seseatmosfär 1 JFRcohyponymrymd 1 strålningen går ut i eternspec. om atmosfären som förmedlare av radio­vågoretermediernu är vi ute i etern – god­afton kära lyssnare!urspr. om tänkt ämne som an­togs upp­fylla alla tom­rum och tränga i­genom all materiaförr upp­fattades ljuset som en våg­rörelse i eternsedan 1809