publicerad: 2021  
eter etern etrar
etr·ar
substantiv
e´ter
1 typ av organisk förening som bildas genom av­lägsnande av vatten från alkoholer och ketoner
belagt sedan 1850; ur grek. aithe´r 'det tunnaste; luften (ovan molnen)', till ai´thein 'brinna'
2 en färg­lös, flyktig vätska med karakteristisk lukt förr ofta anv. som narkos­medel
eterbedövning; eterlukt; eterrus; dietyleter
andas in eter
belagt sedan 1759
3 vanligen bestämd form atmosfär
SE atmosfär 1 JFR rymd 1
strålningen går ut i etern
○ spec. om atmosfären som förmedlare av radio­vågor
etermedier
nu är vi ute i etern – god­afton kära lyssnare!
○ ur­sprungligen om tänkt ämne som an­togs upp­fylla alla tom­rum och tränga igenom all materia
förr upp­fattades ljuset som en våg­rörelse i etern
belagt sedan 1809