SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
eviden´s substantiv ~en e·vid·ens·enngt som måste tydas som o­misskännligt tecken på ngt an­givet förhållande e.d. af.JFRcohyponymbevis 2 en djärv hypotes som kräver evidens från flera o­lika vetenskaperäv.tydlighet, klarhet ut­vecklingen visade med all evidens att han hade rättevidens (för ngt/SATS)sedan 1716av lat. eviden´tia ’tydlighet’; se evident