SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
substantiv ~et äv. ~t, plur. ~n, best. plur. ~na fä·et1vanligen i vissa ut­tryck hus­djur som hålls för att de ger ekonomisk av­kastning vanligen inte om hund el. katt zool.JFRcohyponymkreatur 1 fäbodfolk och fäsefolk 3 sedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. , äldre äv. ’egendom; rikedom’; gemens. germ. ord, mot­svarande lat. pec´u, pec´us ’boskap’; jfr pekoral, pekuniär 2person med elakt sinne­lag psykol.JFRcohyponymuslingcohyponymkräk ditt fä ― hur kan du behandla din egen bror så illa?sedan 1737