publicerad: 2021  
1mutter muttern muttrar
muttr·ar
substantiv
mutt´er
ur­borrat, in­vändigt gängat (metall)stycke som en bult eller skruv av mot­svarande storlek passar i och låses fast mot ofta regel­bundet sexkantigt (för åtdragning med skruv­nyckel)
mutterlås; mutternyckel; fälgmutter; låsmutter; vingmutter
dra åt muttern
belagt sedan 1793; av tyska (Schrauben)mutter, till Mutter i bet. 'liv­moder; hål­rum'; jfr ur­sprung till moder
2mutter muttret
muttr·et
substantiv
mutt´er
det att muttra
ett låg­mält mutter
belagt sedan 1924; till muttra