publicerad: 2021  
färd färden färder
färd·en
substantiv
fä´rd
● (längre) förflyttning (av någon) från en plats till en annan mest med ton­vikt på själva rörelsen el. på syftet
SE 2fara 1, färdas JFR 1resa 1
färdbiljett; färdriktning; färdsätt; månfärd; skridskofärd
en färd (någonstans)
de styrde färden mot Stock­holm; färden ställdes mot Öland; färden gick över Grön­lands hundra­mila­is
i (full) färd med (helt) upp­tagen medhan togs på bar gärning när han var i full färd med att bryta sig in i en bil
belagt sedan 1000-talet (runsten, Kjula, Södermanland (Sveriges runinskrifter)); runform firþ, fornsvenska färþ; gemensamt germanskt ord; bildn. till 2fara 1
Lång dags färd mot natt. Svensk titel på pjäs av Eugene O'Neill (1956)