SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
1 verb fick fått, pres. får, pret. konjunktiv finge 1komma i besittning av särsk. genom gåva (konkret el. abstrakt) NollJFRcohyponymerhålla 1cohyponym2ha 5cohyponymmotta 1 hon fick en klocka i presenthan fick boken till skänkshon försökte få arbets­tillståndi dopet fick hon namnet Elsahan fick bra betalthar du fått hjälp?hon fick bra betyghar blommorna fått vatten?äv. när ingen givare kan tänkasfå tid till studierlandet fick en ny regeringfå fot­fäste i till­varonfå råd att köpa husäv. med avs. på ngt negativtbehöva ta emot få strykfå sig en läxafå canceräv. med avs. på till­stånd e.d.bli delaktig i vissa om­ständigheter få lugn och rofå det brafå det besvärligt på jobbetfå ngt (av ngn)det ska du få fördet ska jag hämnas på dig fördu var elak mot min syster och det ska du få för få fotense1fot 1 få klart för sigseklar 1 få med ngn att görabli ut­satt för ngns vrededen som störde lektionerna allt­för mycket fick med läraren att göra få ngt med modersmjölkensemodersmjölk få ngt om bakfotensebakfot få ngt på köpetseköp få nys om ngtse1nys få på tafsensetafs 3 sedan 1000-taletrunristad berghäll, Hilleshög, Uppland (Sveriges runinskrifter)vanligen runform fik (pret.), fornsv. fa; gemens. germ. ord, urspr. ’hålla fast; fästa’; nära besl. med 1fång, 1fånga 2ha tillåtelse att Nollhan får bara äta godis på lör­dagarhon får snart lämna sjuk­husetfår jag störa dig ett ögon­blick?äv. på grund av in­verkan från o­personliga krafterha till­fälle eller möjlighet att hon har inte fått sova på flera nätter för o­väsendetdet är mycket han vill göra om han får levaäv. med icke-personligt subjektned­läggning av fabriken – det får bara inte skefå Vsedan senare hälften av 1300-taletFornsvenska legendariet (Codex Bureanus)3vara tvungen att NollJFRcohyponym1måste 1 200 man får lämna sina jobbnu får du hålla tyst!han fick finna sig i mycketvi fick stå ute i regnet och väntaäv. försvagatha an­ledning att jag får tacka så mycketjag får ju säga att ...äv. i ut­tryck för in­trädande sinnes­förnimmelsei konstr. medse, höra, känna här är bilderna ni aldrig fick senu ska du få höra vad som hände i dagäv. i ut­tryck för möjligt (fram­tida) besluti konstr. medse jag får se om jag kommerdet var ett knepigt problem ... få se nufå Vsedan början av 1500-taletNya Krönikans fortsättningar eller Sture-Krönikorna4upp­nå att på­verka (ngn) till visst handlande NollJFRcohyponymförmå 2 de försökte få vittnet att tigaTuristrådet försöker få folk att semestra i Sverigeofta med ton­vikt på konkret resultatmed partikel, särsk.bort, fram, i­genom, upp åstad­komma visst resultat få fram en ny varafå till stånd en lösninghan lyckades få i­genom för­slagethon tänker försöka få upp frågan på styrelse­mötetäv. mer abstraktfå bukt med arbets­löshetenfå ngn att+V, få bort/fram/igenom/upp ngn/ngtfå in en fotse1fot 1 sedan 1350öppet brev utfärdat i Strängnäs av riksdrotsen Nils Turesson om egendomsbyte (Svenskt Diplomatarium)5(plötsligt) komma att erfara ngn sinnes­förnimmelse, an­given av sinnesverb el. ”veta” NollJFRcohyponym2komma 4 hon fick höra ett väldigt o­väsenhan blev glad när han fick se hennevi fick veta i­går att de har rest sin vägfå Vsedan slutet av 1200-taletWestgöta-LagenSubst.:vbid1-158876fående (till 1) I reklam­texter o.d. ser man inte sällan upp­maningar som en ny bil! Man kan tycka att den verb­formen (imperativ­formen) en­bart bör an­vändas vid verb som ut­trycker handlingar som den till­talade själv kan kontrollera: kom inte hem för sent!, och se den filmen! Men imperativer som snarare ut­trycker (till)önskningar än upp­maningar är inget nytt i svenskan, jfr ha en trevlig kväll!, sov gott! och även fall inte ner från taket! Vändningar som en ny bil! faller så­lunda väl in i ett gammalt mönster.  Beträffande formen finge, jäm­för stilruta för vara.
2 adjektiv, plur., komp. färre [fär´e], färst som har litet an­tal admin.fåbladigfåkunnigfåordigfå människor läser NN:s böcker nu­meraen berömmelse som förunnats få svenskarofta i substantivisk an­vändningfå tror nu­mera bok­stavligt på ett hel­vetesedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. fa; gemens. germ. ord, besl. med lat. pau´per ’fattig’; jfr andfådd, fattas, fattig, 1tafatt Motsatsordet till , många, kan liksom de flesta adjektiv och flera adjektivliknande pronomen kompareras: många-fler-flest. Men har länge bara kunnat kompareras till hälften: få-färre. Av flera skäl har det naturliga färst inte använts – här har funnits en ”språklig lucka”, en brist i språksystemet. Men det finns ingen anledning att acceptera språkliga luckor när de lätt kan avhjälpas. Färst är fullt brukbart som superlativform.