tryckår: 2009
förak´ta
verb ~de ~t
för·akt·ar●anse som helt värdelös
särsk. med avs. på person (el. handling)
komm.JFRcohyponymringaktacohyponymhåna
han föraktar människor som inte står för det de tror påhon föraktar ytlighet och flärd○äv. utvidgat (vanligen i negerade sammanhang)anse som helt betydelselös
ett problem som inte är att föraktaförakta ngn/ngt/SATSsedan 1507brev från riddaren Erik Turesson (Handlingar rörande Skandinaviens Historia)fornsv. forakta; av lågty. vorachten med samma betydelse; jfr akta
Subst.:vbid1-160499föraktande;
förakt
