publicerad: 2021  
förbinda förband förbundit förbunden förbundna, presens förbinder
verb
förbin´da
1 åstad­komma sam­band med hjälp av sammanhållande mellanled mellan två el. flera före­mål, platser el. abstrakta före­teelser; särsk. beträffande möjligheter till kommunikation eller dylikt
JFR anknyta 2, förena 2, förknippa, sammanfoga
förbindelse
något förbinder något med något något förbinder några
en kanal förbinder sjön med havet; för­orterna ska förbindas med en ny bro; att ändra bestämmelserna var förbundet med stora svårigheter
○ spec. in­gå förbund med
de förbundna makterna
○ spec. äv. associera
någon förbinder något med något
man brukar ofta förbinda nationalism med konservatism
belagt sedan 1506 (brev från Svante Nilsson Sture (Handlingar rörande Skandinaviens Historia)); fornsvenska forbinda; efter lågtyska vorbinden med samma betydelse; jfr ur­sprung till band, 1binda!!
2 förse (skada eller skadad kropps­del) med förband
SYN. lägga om 2
någon förbinder någon/något
någon förbinder någon
någon förbinder något
förbinda ett sår; förbinda ett finger
belagt sedan 1513–27 biskop Hans Brasks levnadsteckning (Arnell)
förbindaförbindande, förbindning
förbinda sig