publicerad: 2021  
förbli förblev förblivit, presens förblir
även åld.
förbliva förblev förblivit, presens förbliver
verb
[förbli´] el. [förbli´va]
● fort­sätta att befinna sig på viss plats
JFR bli 2
någon/något förblir någon/något/adj
någon förblir adj
någon förblir någon
någon förblir något
något förblir adj
något förblir någon
något förblir något
någon/något förblir någonstans
någon förblir någonstans
något förblir någonstans
han förblev i exil resten av livet
○ ofta äv. fort­sätta att vara på visst sätt
allt förblev vid det gamla; de förblev vänner; lönen förblev den­samma
○ spec. i ett ut­tryck med extra efter­tryck
stats­ministern under­strök att Sverige är och förblir allians­fritt
belagt sedan 1547
förbliförblivande