publicerad: 2021  
förbrytelse förbrytelsen förbrytelser
för·bryt·els·en
substantiv
förbry´telse
● brottslig handling
JFR brott 1, delikt, dåd
krigsförbrytelse
en förbrytelse (mot någon/något)
en förbrytelse (mot någon)
en förbrytelse (mot något)
grova förbrytelser
○ någon gång äv. försvagat klander­värd handling
belagt sedan 1472–86 (Speculum Virginum); fornsvenska forbrytilse