publicerad: 2021  
fördra fördrog fördragit, presens fördrar
även åld.
fördraga fördrog fördragit, presens fördrager
verb
[fördra´] el. [fördra´ga]
● nätt och jämnt god­ta
JFR tolerera, tåla 1
fördra någon/något/sats
fördra någon
fördra något
fördra sats
de fördrar var­andra, men de är inte vänner; det gick inte att lära sig att fördra kylan
○ äv. bildligt, spec. om kropps­del, maskin och dylikt ut­härda, tåla
de fick mer mat än magen kunde fördra
○ spec. äv. om abstrakta före­teelser (sär­skilt i ett ut­tryck)
kärleken fördrar allt
belagt sedan ca 1430 (Själens tröst); fornsvenska fordragha; av lågtyska vordragen med samma betydelse; jfr ur­sprung till dra
fördrafördragande, fördrag