publicerad: 2021  
förgöra förgjorde förgjort, presens förgör
verb
förgö´ra
● full­ständigt förstöra
JFR tillintetgöra
någon/något förgör någon/något
någon förgör någon
någon förgör något
något förgör någon
något förgör något
○ sär­skilt döda
målet var att totalt förgöra fienden; drogerna förgör folk
belagt sedan slutet av 1200-talet (Westgöta-Lagen); fornsvenska forgöra; efter lågtyska vordon med samma betydelse
förgöraförgörande, förgöring, förgörning, förgörelse