publicerad: 2021  
förgapa sig förgapade förgapat
verb
förga´pa sig
● i vissa ut­tryck bli helt betagen
förgapa sig (i någon/något)
förgapa sig (i någon)
förgapa sig (i något)
○ sär­skilt bli förälskad i någon, ofta utan att få gen­svar
han förgapade sig i en skåde­spelerska
belagt sedan 1635; efter tyska sich vergaffen med samma betydelse, eg. 'beundra med gapande mun'
förgapa sigförgapande