SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
förlä´na verb ~de ~t för·län·arlåta få som för­mån samh.han förlänades en fin ordenspec. (förr)ge i förläning drottningen förlänade honom ett jakt­slottnu­mera mest bildligtmed­föra (ngt positivt) berättar­tekniken förlänar en speciell spänning åt historienförläna ngn ngt, förläna ngt åt ngn/ngtsedan 1408öppet brev utfärdat av änkan Katarina Turesdotter med gåva till Linköpings domkyrka (Svenskt Diplomatarium)fornsv. forläna; av lågty. vorlenen med samma betydelse; jfr lån, län Subst.:vbid1-163002förlänande, förläning