publicerad: 2021  
förlust förlusten förluster
för·lust·en
substantiv
förlus´t
1 ofrivilligt slut på förfogande över något (värde­fullt) med ton­vikt på förloppet el. resultatet
SE förlora 1 MOTSATS vinst 1 JFR avbräck
blodförlust; prestigeförlust
förlust (av någon/något)
förlust (av någon)
förlust (av något)
lida stora förluster; förlusten av jagaren var en katastrof för britterna; hennes död är en svår förlust för före­taget
○ spec. ekonomiskt under­skott
förlustaffär; förlustutjämning; exportförlust; miljonförlust
före­taget gick med förlust; bo­laget redo­visade förlust för det tredje kvartalet; stormen för­orsakade skogsägarna stora förluster
på vinst och förlust se vinst
belagt sedan 1346 (testamente upprättat av kung Magnus och drottning Blanka (Svenskt Diplomatarium)); fornsvenska forlust; av lågtyska vorlust med samma betydelse, besläktat med vorlesen 'förlora'; jfr ur­sprung till förlora
2 det att besegras
SE förlora 2 JFR nederlag 1
brakförlust
förlust (för någon) (mot någon)
en knapp förlust; en klar förlust; få vid­kännas en förlust
belagt sedan 1642