publicerad: 2021  
förplikta förpliktade förpliktat
verb
förplik´ta
● ålägga som skyldighet
någon förpliktar (någon till något/att+verb)
någon förpliktar (någon till något)
någon förpliktar (någon till att+verb)
kommunerna förpliktas att sörja för åldrings­vården
○ ofta refl.
före­tagen har förpliktat sig att investera 400 miljoner i bro­projektet
○ äv. i konstruktioner utan objekt mana till hedrande handlande
något förpliktar (någon att+verb)
"Rikedom förpliktar", sade den kände mecenaten
belagt sedan 1438 (Bihang till Rimkrönikorna); fornsvenska forplikta; av lågtyska vorplichten, tyska verpflichten med samma betydelse; jfr ur­sprung till plikt
förpliktaförpliktande, förpliktelse